jaaa!

Jag hade verkligen Min Dag igår. Jag fick en föraning om hur det skulle vara att få jobba med yogan på heltid och det gav mersmak. Absolut. Lite fjärilar i magen hade jag allt på morgonen, inte så mycket inför själva lärarrollen, utan mer inför hur jag skulle bemötas och inte minst, hur yogan skulle tas emot. Men fjärilar gör att man fokuserar bättre och när de första tjejerna ramlade in genom dörren släppte allt och det var bara att börja på. Lite småtrötta var de och det gjorde nog att just den gruppen var den lugnaste. Man hinner inte så mycket på 45 minuter, men samtidigt är det ungefär precis så mycket man orkar med första gången man yogar.

I de tre följande grupperna var det lite rörigare, lite mer fniss och lite mer korsade armar över bröstet. Men alla yogade, alla gjorde solhälsningar och alla försökte. Verkligen.

Det är något rörande över alla dessa tonårstjejer. Över deras tajta jeans, som även var med på yogamattan. Över det spretiga håret. Över uttrycket i deras ögon. Ja, deras självklarhet. Jag skulle så gärna, gärna, gärna fortsätta yoga med dem. Ta dem vidare i sin självkänsla och se till att grogrund finns för styrka i livet.

Så mycket feedback hade jag inte förväntat mej, men några spontanreaktioner hördes som "skönt" och "ja, kul" och så fick jag tummen upp av en mörkhårig tjej, med rosiga kinder! Så, jo, jag är nöjd. Och jag är glad. Det kändes som att jag gjorde något viktigt igår. Riktigt viktigt.

Att det sen tydligen spred ringar på vattnet gör inte saken sämre. Gymnasieeleverna fick nys om yogan och det kan hända jag också får gästa dem småningom. Jaaa!