imorron åker jag

Sverigelandet väntar. Imorronbitti sätter jag mej i bilen och kör iväg. Väskan packar jag färdigt ikväll och delar ut stränga order om att marktjänsten inte får glömma att mata kaninerna medan jag är borta. Att ordna för dem som stannar hemma är nästan alltid värre än att själv åka iväg, men tack och lov har det blivit enklare. Jag behöver inte stå på huvudet för att ordna barnvakt och jag vet att de inte svälter ihjäl (snarare tvärtom, när de slipper my sticky rice och stekta grönsaker..) i första taget. I smyg njuter jag oförskämt mycket av att få komma iväg, egentligen ingen skillnad vad det gäller, för det gör att jag mår så mycket bättre när jag väl är hemma igen.

Yogahjärtat är förväntansfullt och redo för del tre i yogalärarutbildningen. Det kändes tydligt inför del två att det var dags att gå vidare och nu känns det om möjligt ännu mera. Jobbet vi gör hemma mellan träffarna är så väl uttänkt att det liksom både försluter och förbereder. Hade man bara åkt till träffarna utan att yoga hemma däremellan skulle det knappast vara samma sak, då är man knappast flygfärdig när certifieringen väl är avklarad. Färdig blir man ju aldrig, men sina vingar behöver man våga använda.

Jag kanske skriver en rad i helgen. Eller så inte. En del saker behöver sättas ord på med en gång, medan andra behöver tid på sig för att smälta och hitta rätt. Sat Nam så länge.

Så verkar det vara några fnurror på tråden med kommentarerna,

vi får helt enkelt ha tålamod med blogger.