Tristess och tvivel. Lust att kasta in handduken-känsla. Orka yoga. Ja, jag kan lugnt säga att jag är glad över att få åka till Umeå nästa vecka igen. För nu är det tomt i batterierna. Hade jag inte varit så envis och hade jag inte som mål att genomleva dethär no matter what, så hade jag tagit time-out för flera dagar sedan. Bara struntat i yogan och gjort något helt annat istället. Men så är det bara någon dag till så har jag yogat mej igenom min andra 40-dagars kriya för nya lungor och cirkulation. Jag har yogat, the soft way, trots halsont och tristess. Jag har tillåtit mej att utföra rörelserna med minimal inlevelse och under kortare tid än tidsangivelserna i kriyan, men jag har inte haft det minsta dåligt samvete - tvärtom, jag har varit och är otroligt stolt att jag varit där på mattan varje dag.
Sen gör det mej inget att jag inte får ut största möjliga effekt av just denhär kriyan. För det viktigaste för mej är fortfarande kontinuiteten, att hålla ut och få in yogan varje dag. Ta mej förbi alla herrans ursäkter, som mitt sinne spyr ur sig så mycket det bara hinner.
Jag har tänkt många tankar om yoga i allmänhet och om KY i synnerhet. Hur annorlunda KY är gentemot all annan yoga jag gjort och hur jobbigt det var i höstas att byta inriktning och så totalt gå in för allt det nya. Någonstans halvvägs till jul så upplevde jag starkt att KY var infasat i mitt liv, att jag inte behövde anstränga mej så mycket utan yogan var liksom självgående. Sen har det stannat av. Blivit svårare och svårare att övertyga. Jag funderar om det ens är vettigt att det är så uttalat detta med 40 dagar, 90 dagar och så vidare. Ställer det inte lite orimliga krav på oss. Gör det inte att vi i svagare stunder gör vår yoga, trots att vi egentligen borde vila - annars har vi det dåliga samvetet hängande över oss. Jag förstår ju principen, jag gör verkligen det, och jag har redan fått känna av hur det är att hålla ut och ta sig förbi onödigt ego-pladder. Segerns sötma.
Men ibland kommer det dagar då det faktiskt skiter sig. Rent ut sagt. Då yogan inte ryms in av olika orsaker, resor, åtaganden, kamp mot klockan, värdsliga ting och allt möjligt annat - då det inte går att få in yogan, utan att det blir en ansträngning som inte är av denna världen. Då säger min inre guru att det är bättre att vila och dessutom vila i det beslutet. Men inom KY så finns det en stränghet, som jag kommer fortsätta småirritera mej på tills jag blivit överbevisad. För om jag avbryter en 40 dagars-utmaning (om vi ska kalla det så) och pausar en dag, så får man snällt börja om från dag ett - annars blir andemeningen inte den rätta och effekten inte den ultimata. Jag vet inte, idag, om det bara är mitt sinne och mitt uppblåsta ego, som fortsättningsvis har brus på linjen eller om det faktiskt finns ett utrymme för sund skepsis här?! För jag kan inte, idag, förstå vad det kan göra för skillnad ifall jag har en vilodag mitt uppe i en 40-dagars. Jag kan inte begripa hur den ynka dagen skulle nollställa mitt system så totalt och göra att all (eller till stor del) effekt uteblir. Tids nog kommer dethär att klarna, det vet jag ju, men när det är dystert på yogamattan så har de kritiska tankarna en tendens att blåsas upp.
Fredag är min 40:nde dag för denhär gången och på lördag har jag prickat in en vilodag. Den första på långt över två månader. Because I'm worth it.
...då ska ni se att jag får världens überlust att yoga!
Jag provade din kriya igår, den var jobbig så jag är impad över din ihärdighet. Jag tycker att man måste lyssna på sin "inre guru" och strunta i det dåliga samvetet.. Det var samma för mig i ashtangan.. Men de flesta jag känner som yogar väldigt disciplinerat har inte tre barn & heltids jobb som jag. De som "uppfann" yogan levde inte i vår värld. Du känner dig själv bäst. Kunde skriva mycket mer om det här.. men det är långt nog ändå.. Styrkekramar!!
SvaraRaderaDu har hela livet på dig att göra 40 dagar, 90 dagar eller ingen dag om du så vill. Kanske kan prestationstankar komma i vägen. Vårt samhälle är ju så inriktat på det. Och vi vill ha enkla, snabba lösningar. Jag tänker att KY också är en övning i att ta/få kontakt med sitt djupaste inre och när vi får det mer och mer är det lättare att veta om det är egot som talar eller om vi faktiskt behöver vila. Allt har en mening och en funktion. Nu idag spelar det ingen roll om vi inte yogade igår, allt är nytt, och NU.
SvaraRaderaHa tålamod, finaste Nina, allt har sin tid. Och jag skulle gärna komma Upp till Umeå och träffa er alla. Varma kramar från Helen (som avbrutit många 40-dagars …)
Nu sitter jag på jobbet och blir alldeles rörd av det ni skriver. Det är det som är det underbara när man skriver av sig, att det alltid finns någon som fångar upp en och delar ut en välbehövlig kram. Tack kära, kära ni!
SvaraRaderaOch du Helen, du fattas nog oss! KRAM!
Det är nog samma vilken inriktning man har tror jag. Att dels egot som vill bestämma och ändra, dels att man faktiskt ibland behöver en liten paus. Inom Shadowyogan är det ofta 30 dagars "utmaningar" att man ska yoga 30 dagar i sträck för att komma in i det. Men det handlar ofta om nybörjare och om att liksom sätta in yogan i vardagen ordentligt. Själv har jag brottats väldigt mycket med att inte känna mig lat,fast jag aldrig är lat. Det är lite crazy tider vi lever i. Men jag tror så här, den 40-dagars utmaningen blir det ingen skillnad om du gör en paus på en dag på ett plan, men på ett annat kanske det blir det. Just att bara liksom böja nacken eller hur jag ska säga på svenska, surrender, är ett mycket bättre ord tycker jag :) och underordna sig något. Tror mest det är det som det hela handlar om. Oj så lång jag skrev, men jag känner så väl igen mig! kram
SvaraRaderaJag tror att lusten är så viktig, ialla fall för mig. Det har hänt att jag på kvällen bestämt att inte yoga nästa morgon men vaknat tidigt ändå och bara fått sån lust att stiga upp o görat... och då blir ju yogan som bäst!
SvaraRaderaOch det här med 40dagarsregler... var kommer den ifrån, egentligen. Någon som tyckt så en gång i världen och så har det blivit en "sanning". Nä såna "sanningar" ger jag inte mycket för, (finns massor av såna lite överallt om vi tänker efter)Och tänk vad vi underordnar oss i alla möjliga situationer, inte minst i arbets-och vardagslivet, gör saker som vi inte vill men måste, av olika orsaker. Inte ska yoga handla om det, tänker jag, nej Lusten är det viktiga, för mig.
Ja du ska verkligen vara stolt Nina! Heja dig!! :D
SvaraRaderaJag måste instämma i att det verkar lite väl strängt det där med att man måste börja om från dag 1 (och att det inte bara räcker att lägga till en dag i kriyan) om man tagit en vilodag.
Jag kommer med all säkerhet att reagera likadant när jag själv börjar utbildningen för vad spelar det egentligen för roll?! Vila behövs ibland för att orka med. Och att hela tiden ha just "den där" kriyan hängande över sig i all evighet p g a ett par vilodagar, nej det låter inge skoj. Disciplin är viktigt, det är det absolut, men om allt till slut känns som de vanliga gamla kraven blir det inte längre lustfyllt.
Massa pepp och kramar till dig!
Jag kan tänka mig att det är väldigt jobbigt att göra en 40 dagars da det gäller att förbättra lungor och cirkulation. Jag menar, det är ju jättebra men "whats in it for the ego?" När jag har gjort 40 dagars sa har det varit nagonting som jag har valt helt själv, en kriya som jag tänkt skall hjälpa mig med ett visst livsmal. Da har jag fatt med mig egot och därför har det blivit en grj att bli kreativ de dagarna som yogan eller meditationen inte passar in. Sedan har jag haft friheten att välja ex enkla och tysta kriyor om jag vet att jag maste resa eller att det kommer folk och hälsar pa. När jag väljer själv sa väljer jag det som är hyfsat enkelt och genomförbart alla dagar. De ganger som jag har slutat efter en vecka eller 20 dagar och sedan börjat igen( ett halvar senare) sa har de 20 dagarna inte varit bortkastade. Det som har rensats är ju borta för alltid det är nog bara sa att som de säger man nar 40 olika aspekter av sinnet om man gör 40 dagar i streck. Startar man om gar man djupare pa de första 20 aspekterna (antar jag). Att göra nagot för att man maste... bara det väcker ju agg i det lilla egot. Men snart skall jag ocksa ga utbildning och göra läxa... Du skall veta att du är en förebild. Kram Anna
SvaraRaderaNi har alla så vettiga kommentarer och poänger, tack. Det gör det lättare för mej att spränga mej ut ur min lilla bubbla med förvrängda perspektiv och istället fokusera på den stora helheten. Kram!
SvaraRadera