frågor & svar

Maria frågade hur jag fann yogan. Ibland undrar jag själv. För på något sätt är det som att yogan alltid funnits där, jag har på ett oförklarligt sätt förstått att yoga är mer än att stå på huvudet eller sitta i lotusställning och sjunga märkliga sånger. Idag känns det rätt självklart att yoga inte är något nytt som jag lär mej idag, utan något som jag haft med mej sedan tidigare. Rent konkret kom den fysiska yogan smygande när min dotter var liten och jag ville göra något åt min stela & trötta kropp. Jag har aldrig varit någon gruppträningsfantast så det var aldrig något alternativ att gå den vägen, därför blev det gymträning med vikter och träning hemma på vardagsrumsgolvet. Jämsides fanns hela tiden mitt intresse för det alternativa och jag läste alla böcker jag kom över om yoga, men det var först när jag fick en yogadvd i min hand som jag verkligen började testa på allvar. Några egentliga yogakurser fanns inte här då ännu och jag kunde bara gå på någon strökurs för att få vägledning av lärare. Minns alldeles särskilt mina besök i en liten shala inne i stan, där de typiskt ockrafärgade kjolarna med bjällror nere i fållen (jajjamän) och rastahår uppsatta i höga kreationer var vanligt förekommande. Det är lite så jag tänker mej vår nya shala, med glimten i ögat.
Så. Yogan hittade mej på nytt. Det är så jag ser det. Nu är det snart nio år sedan.

Beata undrar om jag inte saknar flow och vinyasa yogan. Inte som "vardagsyoga" nej. När jag ser tillbaka på min ashtangatid och på min vinyasaresa överlag så ångrar jag absolut ingenting och jag förstår idag att det var min väg att gå för att hitta in till min yogakärna. Sen har jag ju inte uteslutit flow:et helt utan jag älskar fortfarande att göra serier, där positionerna flödar in i varandra. Knappast kommer jag lämna bort vinyasayoga helt, men får kanske en lite annan form. En av orsakerna till att KY passar mej så mycket bättre är att jag blivit snällare mot min kropp, det är som om KY och min kropp passar varandra som hand i handske. Jag dras inte lika lätt med i prestation och känner inte samma press på mej att vara i toppform och kunna genomföra och visa krångliga positioner som lärare. Jag har helt enkelt fått en lättsammare inställning till både min kropp och mitt yogande överlag.

Annikas fråga var hur jag konkret jobbar med mina chakras. När jag funderat lite så inser jag att det inte finns något tvärsäkert svar på den frågan. Jag är inte särskilt tålmodig av mej och har inte (ännu) genomfört någon större chakraresa där jag tex. jobbat med ett chakra i taget, utan det har varit mer sporadiskt och spontant. Min yoga överlag har påverkat och visat sig rensa upp och balansera utan att jag egentligen tänkt så mycket på det. Däremot har jag absolut upplevt skillnad bara genom att jag läst på och mediterat kring mina chakran, gjort sk. Chakra Dhyana (med bijmantran) och fokuserat på vart och ett av chakrana med hjälp av färger. Men visst har jag då och då gjort specifika yogapass chakra för chakra, särskilt i somras med hjälp av Maya Fiennes dvd:er. Senast vi var i Umeå på yogalärarutbildning var ju dessutom allt vårt fokus på chakrasystemet och därifrån fick jag med mej mycket konkret material att jobba vidare på, utforska och ta hjälp av. Det känns lite som att jag först nu börjar min resa på allvar, vilket är jättespännande.

Kristina frågade hur jag tänker när jag lägger upp ett pass och/eller planerar för en yogatermin i mina grupper. Oftast tänker jag inte så mycket på det, helt ärligt, utan jag har litat väldigt mycket till min intuition och mitt hjärta. Jag har vanligen en känsla när jag går in för en ny termin och utgående från den växer såväl teman som andemeningar. Ibland har jag haft teman, som jag låtit följa med en hel termin och ibland har jag haft en baktanke som att gruppen ska bli allt från starkare i rygg till att yogisarna ska hitta ro i nuet. Eftersom jag jobbat med så pass många olika grupper och mina undervisningsställen har varierat från år till år, så har det varit svårt att hålla ihop och följa något strikt mönster. Själva passen brukar jag planera så att jag har en "grundmodell" som jag utgår från beroende på vilken yogaform det gäller. Yogar igenom själv, känner efter och bearbetar tills det känns komplett. Ashtangan följer ju sin egen serie så där byggs ju ett pass upp utgående från den. Likadant är det ju med KY, där man följer en färdig kriya som man faktiskt inte ska ändra på, utan verkligen göra rakt av pappret (vilket jag tycker är oerhört skönt).
För mej har det handlat om mognad och tillit, att våga tro på det jag själv gör och lära ut det vidare åt andra. Jag är noggrann med att lära ut med mina egna erfarenheter som grund och jobba med både min självkänsla & mitt självförtroende - då blir också yogan man undervisar i väl emottagen. Jag ser ingen orsak till att inte lita till sin egen inre guru, därifrån kommer de bästa passen.