Njutit. Sträckt ut med ujjayi och svettpärlor på hakan.
Som jag har längtat till solhälsningen den senaste tiden. Velat men inte orkat. Känt hur jag liksom sjunkit ihop, blivit tung i kroppen. I veckan kunde jag försiktigt börja yoga igen. Via yinyogan och småningom en återgång till min kriya. Idag vinyasa. Fullt ut i skön ashtanga. Åh. Nästan magiskt. Fullt ös i stereon också, sådär så vinyasan liksom bar sig själv. Efteråt en sällsam lycka i hela kroppen.
Det är dethär jag älskar så! När det blir så tydligt att målet är detsamma, vägen ser bara lite olika ut. Ibland är det mjukaste meditationen, som väcker blisset i själen. Ibland är det tung vinyasa med lika tung basgång i högtalarna, som för en mot det vackraste av tillstånd. Det är därför jag är så övertygad om att det finns en yoga för envar. Det finns inget rätt och det finns inget fel. Vi behöver inte döma, vi behöver inte utesluta, vi behöver inte tro en massa. Vi kanske väljer lite olika i vägskälen, men vi strävar åt samma håll. Alltid.
Lokah Samastha Sukhino Bhavantu. Alltid.
Eget foto
Bra skrivet. Ibland möter man människor som tycker att just deras yoga är "rätt" och den "riktigaste". Det har hänt mig flera gånger att folk har sagt med nedlåtande ton "jag höll på med vinyasa förut men nu har jag gått vidare och tagit min yoga till nästa steg". Precis som att vinyasa inte skulle vara riktig yoga. Dem människorna har verkligen inte fattat någonting om yogan och dess filosofi.
SvaraRaderaMegagilla på det Nina!
SvaraRaderaWord! <3
SvaraRaderaAmen!
SvaraRadera